mcentner.blogg.se

Asså. Det är riktigt illa när man har gjort något och minuten senare inser... VAD HAR JAG GJORT?! Lite så var det för en stund sedan... 

Jag och Carro gjorde varsit pepparkakshus i tisdags. Det har stått på vårat köksbord sedan dess men jag har inte brytt mig, inte ens varit sugen. Jag tycker inte pepparkakor är något speciellt liksom (behöver inte äta det liksom) och DÄR mina damer och herrar är nästa steg och bevis till att man är sockerberoende, man äter saker som inte ens är speciellt gott eller något man aldrig hade köpt hem själv. 

1) Pepparkakor tycker Filip om, och jag köper det för att det är juligt. Klart man äter det (FAST MAN INTE ÄR SUGEN)

2) man äter, oftast den äckliga godisbiten som alla andra lämnat kvar i skålen. SKYLDIG!

3) man börjar göra konstiga saker för att få i sig en gnutta socker. SKYLDIG!

Vi har typ aldrig något sött hemma. Vi köper inte kakor, godis, bullar och har hemma. Det funkar inte för varken mig eller Filip. Det är inte det att jag inte kan ha kontroll. Jag kan ha fenomenal kontroll, jag kan sitta och titta på medan du eller någon annan käkar kladdkaka utan problem men då måste jag avvänjas. Precis som vilket annat beroende som helst. Jag måste vara utan socker en period för att bli botad. 

Och det är tufft. Helvete vad tufft det är. Jag var med om detta i våras. Efter några veckor är det inte jobbigt längre. Man måste bara komma över den värsta perioden för att sedan leva ett liv där man kan behärska sockerintaget. 

Och jag börjar idag. Jag tänker börja under den värsta sockerperioden på hela året. Hur ska jag gå till väga då? Jag har googlat och läst på endel. Jag kommer föra dagbok och hålla bloggen uppdaterad om detta. Kommer berätta vad jag gör, hur jag kommer må och även skriva vad jag ersätter sockret med när det är som värst. 

Önska mig lyckatill!